Helgrapport o lite till..
Vecka 27 nu.."bara" 97 dagar kvar till BF..tjohooo!!
Nu, efter mitt förra inlägg, så kanske ni tror att jag bara sitter hemma och tänker mörka tankar men så är det inte riktigt..Visst mår jag inte alls så bra nu men jag ser en del ljus i tillvaron och det är bara vid vissa tillfällen som jag gräver ner mig och ältar all skit. Utåt sett är jag nog densamma..
OCH, for the record, så ser jag verkligen fram emot att få en liten son till..det är bara vägen dit som jag tycker mindre om..
Helgen har verkligen sprungit iväg..I lördags så jobbade Johan dygnet så Henry och jag var med mamma/mormor hela dagen. Vi åkte till henne på morgonen och fixade lite i lägenheten. Sen for vi ner på stan en stund tillsammans med Jenny medan mamma klippte sig och sen tog vi en lunch tillsammnans! Jättemysigt! Det är inte allt för ofta vi har tiden att umgås på det viset..
På eftermiddan åkte vi in till IKEA eftersom mamma saknade en del saker till sitt nya hem. Det var en upplevelse kan jag lova..Henry låg ute på Blocket ett flertal gånger under vår tid på IKEA...Han drev både mig och mormor (kors i taket!!) till vansinne ett par gånger.. Han var precis överallt och pillade på precis allt..Vägrade sitta i vagnen..lag sig på golvet o skrek i högan sky om han inte fick som han ville..Det hela slutade med att jag tröttnade och satte honom i vagnen ändå..struntade i alla blickar en gallskrikande unge drar till sig och till slut lugnade han ju sig när han fattade att det var för döva öron han skrek..Stackars mormor som nog led av detta..men hon sa inget! Vågade antagligen inte..arg, gravid och jävligt trött Jessica är INTE att leka med.. så ni vet! ;)
Henry fick sova över hos mormor och jag landade hemma vid sjusnåret på kvällen...full med värk och totalt slutkörd. Så här satt jag helt apatiskt i soffan hela kvällen..glömde till o med bort Eart hour som jag hade planerat att medverka i..
Såg fram emot en natt med sömn men icke...somnade vid 4 på morgonen och blev väckt av att Johan o Henry kom hem på morgonen vid åtta, ja nio för alla er som ställt om klockan. Inte alls pigg o fräsch som jag tänkt mig..
Dagen skulle tillbringas med att hjälpa mamma att flytta de sista sakerna..det tog hela dagen och jag kanske inte behöver tala om hur ont jag hade..trots att jag mest var ivägen.. Henry tillbringade sin dag hos farmor o farfar och hade full uppassning hela dagen. Han var eld o lågor när vi kom för han o farfar hade gjort snökakaor som han var något stolt över!! Så himla go..pratar hela tiden nu och frågar om allt! Han kan verkligen få mig att må så himla bra den där lilla killen..Är inte det underbart..han driver mig till vansinne ena sekunden och får mitt hjärta att slå ett extra slag det andra! Antar att det är så det är att vara mamma..
Iallafall så har måndagen gått åt till att vila, vila och vila efter denna helg..Johan jobbar dygn så Henry och jag har roat oss med en tur til lekparken och att laga fiskgratäng! Han är en fena i köket den där Henry!
Imorgon har jag tid hos Camilla för att försöka göra nåt åt burret..har just nu en utväxt på typ en dm och ser allmänt risig ut men det vet jag att hon kan råda bot på!
Jag måste bara ge min älskade Johan en del av detta inlägg..Han är helt fantastisk och jag skulle inte klara en dag utan honom. Han jobbar, pluggar och drar ett megastort lass här hemma nu när jag inte är på topp! Dessutom är han så otroligt omtänksam och kärleksfull i allt detta och han klagar aldrig. Han försöker verkligen att få mig att må bättre och anstränger sig för att hjälpa mig och alla andra i hans närhet med allt han bara kan..
Du är bäst! Tack för att du finns och för allt du gör för oss!
Ett gammalt kort men å så fina de är!
Over and out!
Usch o fy o blä..
Ni som inte gillar människor som klagar och tycker synd om sig själva kan sluta att läsa här..
För nu kommer det..mina innersta tankar och funderingar just nu..det är verkligen inget jag är stolt över men det kändes som jag behövde få ut dom..!
Just nu är jag ett monster i mina egna ögon..En stor koloss som är arg och irriterad på det mesta. Ledsen och håglös ena stunden och ilsken och förbannad som ingen annan den andra! Dessutom är jag nu så jävla(ursäkta) tjock att allt är jobbigt! Bara att vända sig om i sängen, ta på mig strumpor eller gå mer än 200 meter känns som ett helt maraton. Alla kläder är trånga och inget passar. Ja ett äckligt, illaluktande och fettigt monster..det är jag! Jag hatar det..När jag ser mig själv i spegeln vill jag bara spy..usch o fy! Var är det där skimret de pratar om att vi gravida ska ha..och var är känslorna av att vara unik och vacker? När jag var gravid med Henry så tyckte jag att det inte spelade så stor roll att jag var tjock och otymplig för jag hade ju ett barn i magen..jag var GRAVID.. men dessa känslor är som bortblåsta denna gång.. Jag tycker att det är pinsamt att visa mig ute..och tänker hela tiden på vad folk tänker när de ser mig..ser de överhuvudtaget att jag är gravid eller tror de att jag bara är fet?
Faktum är att jag verkligen inte tycker om det gravida tillståndet..(hatar är ett starkt ord men ligger nära nu..) Jag gillar inte alla känslor som sätts på spela, alla hormoner som gör livet jävligt och otympligheten. Ja visst, jag är ju stor som ett hus även utan bäbis i magen men nu tar jag ju ändå priset..OCH det är 14 veckor kvar..minst! Jag vill inte ens tänka på hur jag kommer att se ut eller må.
Jag hatar mig själv för att jag utsätter mig själv och min kropp för detta att jag låtit min vikt springa iväg så pass att jag nu verkligen lider av det..Jag mår verkligen inte bra!
Just nu har jag ständig värk i hela kroppen, och det enda jag kan göra är att gilla läget! Jag har inte sovit på en månad och nu har jag ingen ork kvar till något..Jag måste anstränga mig varje morgon för att gå ur sängen...helst vill jag bara dra täckert över huvudet och ligga kvar..i sådär 3 månader! Ändå tar jag mig upp varje morgon och ser till att jag och Henry får mat i magen och kläder på kroppen..Ja Johan med förståss men han är ju stor nog att ta hand om sig själv..Värst är det nog för stackars Oyan som inte får så många promenader de dagar Johan jobbar..då får hon mest vara i trädgården för det gör så ont när jag går! Dumma dumma dumma matte!
Det här inlägget blev lite mer personligt än vad jag brukar men jag behövde, som sagt, få ur mig allt jag går och tänker o känner..Det känns faktiskt bättre! Inte för att jag kommer vakna imorgon och vara 30kg lättare och vacker men ändå..
Vad krävs egentligen för att jag ska ta mig i kragen och sluta äta allt onyttigt som jag stoppar i mig? Vad behöver hända för att jag ska börja röra lite på mig? Jag har ju alla förutsättningar men jag bara gör det inte..Det är det som får mig att må så jävla dåligt! Tänk att man kan vara så dum..jag som annars anser mig som normalbegåvad..har jag kanske misstagit mig?!
Lovar att nästa inlägg inte ska vara fullt så negativt och jobbigt som detta men det var ju frivilligt att läsa.. ;)
Over and out
Nästan bara tråkigheter..
Lilla Henry har haft 39,5 i feber sedan i fredags kväll..Stackars liten sitter mest i mamma o pappas knä och är alltmänt hängig och ledsen. Vill inte äta men dricker cola, vatten o lite välling ibland...så det är vi glada för. Får ringa BVC imorgon om febern fortfarande är så pass hög o se vad de säger.
Denna helg har alltså varit allt annat än händelerik, bortsett från att mamma nu flyttat till Motala. Var där en stund idag på förmiddan och kollade in nya lägenheten och hjälpte till att fixa lite småsaker. Jag tror det blir kanon för henne där!
Just det, var ju hos läkaren i onsdags och blev helt sjukskriven i 4 veckor. Detta pga min foglossning som gör det svårt för mig att sitta längre stunder. Höll ju inte på att ta mig hem från skolan i tisdags förra veckan...Dock har jag en tenta som jag bara måste göra som är den 30 mars så först efter det känner jag att jag kan slappna av.
Over and out
Ny vecka..
För övrigt är jag asförkyld och har världens jobbigate hosta...FÖRVÅNAD?!
I fredags var jag ju äntligen hos dietisten, men det kunde jag faktiskt varit utan..Helt ärligt! Gick därifrån utan ett dugg nytt eller användbart att ta med mig..Skit oxå. Nu får jag försöka ta mig i kragen och tänka mig för..Grejen är ju att man vet ju HUR man ska och inte ska äta..det är ju bara ATT man ska göra det också. Ville ju ha lite tips och sparkar i baken från dietisten men ICKE då! Har gått upp 7 kilo sedan inskrivningen och det är väl inte jätte mycket men jag har ju massor med övervikt sedan innan och 15 veckor kvar, dessutom svårt att röra på mig pga foglossningen..Lite halvjobbig ekvation att lösa men vi får se vad som händer framöver. Jag gör vad jag kan..
Har haft trevligt besök under helgen, våra kära "Motalavänner" kom på besök och stannade över natt.
De har haft ett helvete under fredagen då de blivit hotade och kännt sig, minst sagt, kränkta. Jag tänker så mycket på hela familjen och den jobbiga situation som de måste gå igenom utan att själva ha något val... Tänk att känna sig hotad i sitt eget hem..För att inte tala om A som nu går igenom det värsta tänkbara..Jag skulle så himla gärna vilja ta hans plats så han slapp gå igenom allt det här...lilla vännen.
Det var iallafall väldigt mysigt att ha dom här och få ta hand om dom lite! Vi åt tacos och tittade på Melodifestivalen. Barnen hade stor show och Henry höll i till klockan 22! Han vaknade redan halv sex på morgonen dan efter, spänd över att hans älskade A hade sovit över!
Hundarna hade race ute i trädgården, som för närvarande mer liknar en plöjd åker. Ni kan ju tänka er hur fina de var när de kom in igen..De var täckta med lera från topp till tå, men så lyckliga!
Senare tog vi en liten prommis ner i byn för att titta på de berömda grisarna, de är så sjukt stora och luktar minst lika illa men barnen tycker ju att det är så kul! Vi skulle även passa på att hälsa på mamma o pappa and men de var tyvärr inte hemma..
När vännerna lämnat oss tog vi tillfället i akt att vila en stund..närmare bestämt 4 timmar!
Tjohoo där gick den dagen..men skönt var det ialllafall..
Senare kom mormor Agneta på besök, för att jag skulle kunna plugga en stund eftersom Johan jobbade dygnet. De passade på att att en till sväng till grisarna och mamma o pappa and igen. Den här gången var de hemma så Henry kunde ge dom lite bröd. Han var eld o lågor när de kom hem för han hade sett massor med båtar som var på väg upp ur vattnet och en hund som badade..Tänk vad lite som krävs..
Han är skojig nu Henry, pratar hela tiden och frågar massor!
"-Mamma, jäppa mig! i en liten bedjande ton med..(Mamma, kan du hjälpa mig?)
"-Ä dä då?" (Vad är det här då?)
"- Hä då?" (Vem bor här?)
"-Pappa vägen?" (Var gick pappa?)
"-Lill inte ha det!"
"- Går inte!"
Å så mycket bokstäver som byts ut mot Poch B tex. bör(smör) och patten (vatten). Han är så himla nöjd nu när vi börjar förstå vad han säger och det kommer nya ord och mer utvecklade meningar varje dag! Vilken underbar tid detta är, så himla roligt och spännande att se alla framsteg han gör!
Idag har Johan och jag varit i Linköping en sväng. Vi har så många som fyller år i mars så det var nödvändigt att inhandla en del presenter. Så passade vi på att gå in på IKEA och köpa lite nya grejer till vardagsrummet. Kände för att få in lite vår där nu..har ju bytt gardiner för ett tag sedan men nu blev det en ny matta och lite nya kuddar till soffan med! Nöjd!
Over and out
Stackars lilla hönan..
Vetrinären sa att det förmodligen är foderallergi eftersom det är det enda som vi ändrat den senare tiden och att hon desutom kliar sig mycket i mungiporna efter att hon ätit. Så nu ska vi återgå till det gamla fodret en tid för att se om det blir nån skillnad. Hon fick dessutom en kortisdonspruta som ska hjälpa henne att bli av med rodnaden och kliandet, den verkar också om hon, mot förmodan, skulle ha en luftburenallergi. Alltså allergi mot, pollen, damm, kvalster osv...
Hoppas, hoppas, hoppas att vi hittar vad som är boven i dramat så hon kan få börja må bra igen, lilla hönan!
Själv så är jag superduper förkyld..igen! Härligt! Dessutom gör min svanskota nu så ont att jag har problem att sitta längre perioder.Idag efter föreläsningen, när vi skulle åka hem , så kunde jag inte sitta i bilen hem. Fick sitta på ena skinkan och hålla upp mig med armarna så jag inte belastade för mycket. (måste ju sätt rätt kul ut..men det var allt annat än kul!! Det gör så sjukt ont..Ska till läkaren på onsdag och prata om sjukskrivning..för tydligen finns det inte så mycket att göra åt det..Ja, ja vi får se vad som händer..
Nej, det är inte jättekul just nu men.. Efter regn kommer solsken som man brukar säga!
Over and out
Lilla hönan..
Korvar och tjuriga fruntimmer
Han har för det mesta disco i magen nu för tiden. Enda gången han håller sig lugn är när jag själv är i rörelse..vilket inte är så ofta eftersom jag har så ooooont! Skit oxå, hur ska detta sluta..kommer ju att bli tjockast i kommun om det fortsätter såhär ju..får helt enkelt sluta äta också..(skojar..även om Mini skulle har rätt mycket att leva av ändå..)
Hur som helst är det ju hur härligt som helst att känna hans rörelser därinne, en stor bekräftelse på att han faktiskt är där och kommer komma ut till oss om några månader. Det dröjer nog inte alls länge innan Johan kan känna honom också!
Idag har vi varit på berget igen o grillat. Inte fullt lika fint väder idag men absolut lika mysigt som sist. Mormor Agneta och Alice var med idag, vilket var uppskattat av Henry som ni förstår. Han kör med henne som hon vore hans anställda och hon ställer gladeligen upp på alla hans bravader.
Vi träffade några dykare som tyckte det var en bra ide att hoppa i vattnet denna kalla och fuktiga marsdag..vågorna slog mot klipporna och det såg allmänt kallt o jävligt ut men de hoppade glatt i. Henry såg på dom med stor ögon o sa "Bada??!!".
Pekar på dom tokiga dykarna..
"Dlilla torv mommo"
B1 och B2
Oya var i sitt esse o sprang som ett skollat troll i skogen..tills vi hörde ett djupt morr och ett skall som fick det att eka i skogen. Jag blev stel och tänkte men herre gud vad är det som låter så?! Var är Oyan?
Jo men var det inte vår lilla, söta, gulliga, fåniga Oya som skulle skydda sin flock mot några, icke ont anande, söndagsflanörer...Där stod de prick stilla med en rasande Oya framför sig, hoppandes, skällande och morrande!
Shit, vad jag skämdes...att man inte har bättre koll på sin hund! Fy skäms! Dessa vänligt sinnade människor, verkade dock inte helt ihjälskrämda och sa att det var lugnt när vi bad om ursäkt..(vad mer kan man göra?!) Oyan åkte in i bilen iallafall och blev utan korv.. Hon handlade ju helt rätt men hon gav sig inte när vi kallade på henne och sa att det var ok..Hon är ju lite "off " nu i o med sin skendräktighet men nån måtta får det väl vara på fantasierna.
Hädanefter är hon kopplad när vi inte har kilometrar med fri sikt!
Vi var med henne hos en vetrinär i Linköping i fredag, just på grund av hennes skendräktighet som inte vill ge med sig. Hon har ju ätit medicin men har fortfarande mjölk i bubbisarna och är allmänt knasig.
Vi hade fått tips från tjejerna på hennes dagis att Sven Ödman på Djurdoktorn i Linköping, var lite av en expert på det här med fortplantning osv. Han var verkligen helt fantastisk, ödmjuk och tog Oyan på helt rätt sätt. Hon har ju blivit reserverad mot främlingar numera och det värsta de kan göra är att bara gå rak fram till henne. Då blir hon helt knäpp och backar och det händer att hon morrar. Men han tog sig tid och pratade först med oss och sedan satte han sig på huk så hon kunde gå fram o lukta, han tog inte i henne alls, sedan fick hon godis och lite klapp.Efter det fick han göra vad han ville med henne. Hon till o med gnällde när han lämnade rummet..
Han undersökte henne och tog ett prov men förklarade att detta var ett fullt naturligt tillstånd hos tikar. De blir skendräktiga för att hjälpa andra tikar med att dia valpar. I en flock är det oftast bara en hona som kan föda valpar medan resterade tikar hjälper till att dia och uppfostrar valparna. Han sa att Oya har allt som en dräktig tik har förutom just valpar i magen då.. Hon tar detta på fullaste allvar och kommer bli en utmärkt mor. Han tyckte att om vi ville ha valpar så skulle vi ta det så fort som möjliogt efter att han fyllt 2 år för hon var som klippt och skuren för detta, sedan finns tanken att låta kastrera henne för att hon ska slippa detta i framtiden. Lilla hjärtat..hon tror verkligen att hon har valpar..och det är väl därför hon är så vaktig nu med. Hon blir helt ifrån sig om någon lämnar rummet och har svårt att koppla av överhuvudtaget. Vi fick rådet att ge henne lite lugnande nu i några dagar, det är ett medel som är baserat på komjölk och alltså inget konstigt så det kändes helt ok att ge henne det. Då får hon chansen att vila sig lite..så nu ligger lilla kringlan och sover djupt här i soffan..Hoppas att det snart är över..för den här gången!
Igår var jag bjuden på "sexparty" hos syster Jenny! sånt kan man ju inte tacka nej till... det var riktigt trevlig och många, många skratt. Angelica hade gjort kakor och tårtor med passande tema...
Over and out!
Hormoner och jäkelskap
Idag har det snöat som bara den här..blir lite less på all snö nu... Jag vill ju bara ha vår! Fick en liten försmak av våren i lördags när solen sken och fåglarna kvittrade. Vi åkte upp på Omberg och grillade korv i solskenet, det var verkligen supermysigt! Hoppas på fler sådana dagar..SNAART!
I fredags var Johan och jag på bio och så "Män som hatar kvinnor". Jag har läst alla böckerna och har verkligen sett fram emot biopremiären. Jag tyckte att filmen var bra men inte "wow"..Johan som inte läst böckerna hade svårt att följa med i alla snabba vändningar, det var ju mycket från boken som inte kom med i filmen förstås, men jag tror ändå att han tyckte om filmen. Det var mysigt att komma iväg o göra nåt ihop, vi tycker ju om film båda två men det blir inte så ofta man hinner med numera. Filmen var över 2.5 timmar så jag hade mäkta ont överallat efteråt... Har ju fått kraftig foglossning nu, och det blir bara värre o värre för var dag. Man undrar ju hur det ska sluta..
Var hos sjukgymnast i onsdags och jag fick lite övningar jag kan göra hemma och en dyna att sitta på eftersom svanskotan är värst just nu. Hon gav mig lite hopp för hon sa att det inte behöver bli värre men att det mesta är hormonbetingat och inte kan påverkas med träning. Vet ju att med Henry så försvann det samtidigt som han kom ut, åtmonstone kändes det så! Annars mår jag bra, magen växer och jag är sugen på allt just nu..med Henry gick jag upp ett kilo i veckan den här perioden (mellan v.20 och v.30), ska försöka undvika det den här gången..Jag börjar känna lillebror rejält nu och det är ju så underbart! Hoppas att Johan snart också kan känna..har moderkakan i framvägg vilket gör det svårare både för mig o han att känna.
Oya mår inte helt 100, hon har ju varit skendräktig sen slutet av december och nu så fick hon lite komplikationer så vi var hos vetrinären i fredags. Hon fick en medicin som ska hjälpa henne att komma ur detta, men jag vet inte om det fungerar riktigt. Ska avvakta till mitten av veckan o se om hon blir bättre. Nu är hon lite ur gängorna och har dålig aptit, gnäller mycket och sover mer än hon brukar men det kan bero på medicibnen tydligen. Hur som helst så ska jag gå till en annan vetrinär nästa gång, har fått tips om en som är specialiserad på just fortplatningaorganen osv. Det har ju liksom blivit en följetong av detta oxå..
I söndags var det ju utställning igen och vi for mest för att träffa Oyas uppfödare och syster som också skulle ställas. Oya var pigg och glad och det hela verkade lovande men så fort vi var i ringen så blev hon precis som vid förra utställningen. Kröp ihop och ryggade tillbaka när domaren hälsade på henne. Domaren var jättegullig och försökte verkligen locka o gulla med henne med godis och allt möjligt men hon verkligen vägrade...Fick fin kritik men blev ju inte bedömd på riktigt eftersom hon inte ville "visa" sig. Vad det beror på är svårt att säga, jag gissar på en blandning av skendräktighet, spökålder och personlighet. Vi får helt enkelt avvakta och träna, träna, träna. Sen får vi se om et blir bättre annars lägger vi ner det här med utställning för det ska ju vara kul även för henne! Oyas syster blev bäst i ras och fick hederspris!!
Henry mår dessto bättre! Så himla skönt att äntligen ha sin lilla raket tillbaka! Han är pigg och GLAD!!! Pratar som tusan nu, och för var dag som går så förstår jag lite mer! Han har haft sin älskade mormor här i helgen så han har varit mer än nöjd! De har sovit i samma säng och han har vaknat med solsken i blicken varje morgon desutom fick han spendera söndagen hos farmor o farfar vilket var en höjdare det med!
Henry grillar korv
Det är ett viktigt uppdrag..
På upptäcksfärd..
Oya på vårprommis
Vad har vi här då?
Bus med syrran
Over and out
