Lite allt möjligt och omöjligt

Så var det söndag igen..fattar inte hur fort veckorna går! Imorgon går jag in i v.24 i graviditeten..som för övrigt börjar bli ganska jobbig nu. Har så sjukt ont i fogarna och massa sammandragningar HELA tiden, har inte sovit på typ 2 veckor och känner mig allmänt trött, tjock och irriterad, Fast det är det ju värt, såklart, men man måste få gnälla lite..Jgf tillhör dom som inte alls tycker om att vara gravid..det är snarare något nödvändigt ont för att få det lilla livet som väntar i slutet!

Han har för det mesta disco i magen nu för tiden. Enda gången han håller sig lugn är när jag själv är i rörelse..vilket inte är så ofta eftersom jag har så ooooont! Skit oxå, hur ska detta sluta..kommer ju att bli tjockast i kommun om det fortsätter såhär ju..får helt enkelt sluta äta också..(skojar..även om Mini skulle har rätt mycket att leva av ändå..)
Hur som helst är det ju hur härligt som helst att känna hans rörelser därinne, en stor bekräftelse på att han faktiskt är där och kommer komma ut till oss om några månader. Det dröjer nog inte alls länge innan Johan kan känna honom också!

Idag har vi varit på berget igen o grillat. Inte fullt lika fint väder idag men absolut lika mysigt som sist. Mormor Agneta och Alice var med idag, vilket var uppskattat av Henry som ni förstår. Han kör med henne som hon vore hans anställda och hon ställer gladeligen upp på alla hans bravader.
Vi träffade några dykare som tyckte det var en bra ide att hoppa i vattnet denna kalla och fuktiga marsdag..vågorna slog mot klipporna och det såg allmänt kallt o jävligt ut men de hoppade glatt i. Henry såg på dom med stor ögon o sa "Bada??!!".


Pekar på dom tokiga dykarna..


"Dlilla torv mommo"


B1 och B2

Oya var i sitt esse o sprang som ett skollat troll i skogen..tills vi hörde ett djupt morr och ett skall som fick det att eka i skogen. Jag blev stel och tänkte men herre gud vad är det som låter så?!  Var är Oyan?
Jo men var det inte vår lilla, söta, gulliga, fåniga Oya som skulle skydda sin flock mot några, icke ont anande, söndagsflanörer...Där stod de prick stilla med en rasande Oya framför sig, hoppandes, skällande och morrande!
Shit, vad jag skämdes...att man inte har bättre koll på sin hund! Fy skäms! Dessa vänligt sinnade människor, verkade dock inte helt ihjälskrämda och sa att det var lugnt när vi bad om ursäkt..(vad mer kan man göra?!) Oyan åkte in i bilen iallafall och blev utan korv.. Hon handlade ju helt rätt men hon gav sig inte när vi kallade på henne och sa att det var ok..Hon är ju lite "off " nu i o med sin skendräktighet men nån måtta får det väl vara på fantasierna.
Hädanefter är hon kopplad när vi inte har kilometrar med fri sikt!



Vi var med henne hos en vetrinär i Linköping i fredag, just på grund av hennes skendräktighet som inte vill ge med sig. Hon har ju ätit medicin men har fortfarande mjölk i bubbisarna och är allmänt knasig.
Vi hade fått tips från tjejerna på hennes dagis att Sven Ödman på Djurdoktorn i Linköping, var lite av en expert på det här med fortplantning osv. Han var verkligen helt fantastisk, ödmjuk och tog Oyan på helt rätt sätt. Hon har ju blivit reserverad mot främlingar numera och det värsta de kan göra är att bara gå rak fram till henne. Då blir hon helt knäpp och backar och det händer att hon morrar. Men han tog sig tid och pratade först med oss och sedan satte han sig på huk så hon kunde gå fram o lukta, han tog inte i henne alls, sedan fick hon godis och lite klapp.Efter det fick han göra vad han ville med henne. Hon till o med gnällde när han lämnade rummet..

Han undersökte henne och tog ett prov men förklarade att detta var ett fullt naturligt tillstånd hos tikar. De blir skendräktiga för att hjälpa andra tikar med att dia valpar. I en flock är det oftast bara en hona som kan föda valpar medan resterade tikar hjälper till att dia och uppfostrar valparna. Han sa att Oya har allt som en dräktig tik har förutom just valpar i magen då.. Hon tar detta på fullaste allvar och kommer bli en utmärkt mor. Han tyckte att om vi ville ha valpar så skulle vi ta det så fort som möjliogt efter att han fyllt 2 år för hon var som klippt och skuren för detta, sedan finns tanken att låta kastrera henne för att hon ska slippa detta i framtiden. Lilla hjärtat..hon tror verkligen att hon har valpar..och det är väl därför hon är så vaktig nu med. Hon blir helt ifrån sig om någon lämnar rummet och har svårt att koppla av överhuvudtaget. Vi fick rådet att ge henne lite lugnande nu i några dagar, det är ett medel som är baserat på komjölk och alltså inget konstigt så det kändes helt ok att ge henne det. Då får hon chansen att vila sig lite..så nu ligger lilla kringlan och sover djupt här i soffan..Hoppas att det snart är över..för den här gången!

Igår var jag bjuden på "sexparty" hos syster Jenny!  sånt kan man ju inte tacka nej till... det var riktigt trevlig och många, många skratt. Angelica hade gjort kakor och tårtor med passande tema...



Over and out!